Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Nilssons tankar om en altartavla och ett vackert landskap (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV NILSSONS TANKAR 49
riktigt. Men likasom Gud äger ett oändligt förstånd,
så har han ock givit människan ett förstånd, som hon
äger rättighet och skyldighet att begagna, så långt
det räcker; och jag tror, att vårt förstånd räcker att
inse något mer än det, som nyss sades. Mig synes det
vara klart, att det kroppsliga är till för att tjäna såsom
livskraftens redskap; och för att livskraften skall kunna
verka riktigt väl med det redskapet, fordras bland
annat, ätt alla redskapets delar skola häva en viss
storlek, som står i förhållande dels till kraften själv och
dels till störleken av de kroppsliga ting, som kraften
här i världen skall komma i beröring med. Såvida
sjukdom eller) olyckliga yttre omständigheter ej hindra,
växer den organiska kroppen så länge, tills den för
den särskilda livskraften passande proportionen är
vunnen; och när detta har skett, upphör växandet.
Vad som kräver kroppens växande och gör, att den
inträffar och fortfar, sålänge yttre hinder ej göra det
omöjligt, är således det, att den rätta proportionen
ännu icke är vunnen mellan den inneboende
livskraften och det kroppsliga material, genom vilket hon
skall verka på andra föremål eller av dem mottaga
inverkningar. Men den omständigheten kan tydligen
också uttryckas så, att en bristande överensstämmelse
eller samstämmighet äger rum hos den varelsen i
avseende på dess livskraft och kroppens storlek, eller,
som man också skulle säga: en disharmoni äger rum,
eller där saknas harmoni.
— Det där var nu mycket lärt, herr Conradi, men
jag tror, att jag begrep det.
— Den förändring, som kallas växande, beror
således därpå, att en disharmoni ännu är förhanden i
4. — Wikner, I mänsklighetens livsfrågor. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
