- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
54

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Nilssons tankar om en altartavla och ett vackert landskap (1871)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

skönhet består i harmoni eller samstämmighet,
eftersom Guds skönhet består i detta?

— Det skola vi visst säga, ty det stämmer väl ihop.

— Och då skola vi väl också säga, att all skönhet är
harmoni och all harmoni är skönhet, så att det icke
finns skönhet, där harmoni ej finns, och icke heller
harmoni, där det ej finns skönhet?

— Det tror jag, jag kan säga ja till.

— Också tror jag, att, om flera föremål äro sköna,
så skola vi säga, att de äro sköna, i den mån de hava
i sig eller uttrycka en högre harmoni, och högre är
harmonien, i den mån hon liknar den, som finns
hos Gud.

— Det tycker jag också är rätt.

— Men vilketdera blir då skönast: det vackra
landskap, som vi ha framför oss, eller den vackra
altartavlan, som vi sågo i kyrkan?

— Jo nu får jag då riktigt rätt, min unge herre,
när jag säger, att landskapet är vackrare. Om jag går
till altartavlan och ser henne från sidan, så blir allting
på henne snett och vridet; men hur jag än må se det
här landskapet, så blir det vackert i alla fall. Ja, jag
tror visst, att om jag satte mig i ett sådant där
luftskepp, eller luftballong, som jag har läst om i
tid-ningarne att fransmännen seglade i förliden vinter,
och om jag då tordes titta ner på sjön, och skogarne,
och överstens, och kyrkan, och min lilla röda stuga;
så skulle det vara obegripligen vackert. Men då skulle
jag icke se ett grand av altartavlan, eftersom
kyrktaket var emellan. Så nu har jag då riktigt fått rätt.

— Till en viss grad, fader Gustav. Jag måste
medgiva, att landskapets skönhet är en allsidigare
skön

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free