Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - II. Om sann självständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
självbestånd, i motsats mot egenskaper, 2) att det äger
en bristande självständighet i förhållande till annat.
Men ville vi närmare bestämma arten av denna brist
i självständigheten, så kunna vi säga: denna brist
består däri, att förhållandet och arten eller väsendet
falla isär eller att arten och väsendet icke är uttryckt
i förhållandet. Punkten står väl i oändligt många
förhållanden, men om han i oändlighet ombyter
förförhållanden, t. ex. om en rörelse i oändlighet
passerar igenom honom, så är han i alla fall till sitt
väsen oförändrad. Delen lösslites från det hela, t. ex.
hos stenen, och förändrar därigenom sina relationer,
men väsendet blir detsamma. Men kunna relationerna
till andra självbestående föremål ombytas, utan att
väsendet ombytes, så är väsendet icke uttryckt i
relationerna till andra självbestående föremål, utan dessa
två falla isär; väsendet är för sina relationer indifferent.
Rummet har således visat sig vara formen för sådana
självbestående föremål, vilkas väsen eller själv är
indifferent för deras relationer, vilket då vill säga, att
de äga självbestånd eller självständighet genom
likgiltighet för andra självständiga föremål. Och då en
form betydde sättet för begränsning, så framgår härav,
att rummet är ett sätt för begränsning mellan föremål,
vilkas självständighet består i likgiltighet för andra
självständiga föremål.
Denna slags självständighet är således isolering, och
denna är den lägsta möjliga självständighet. Ty —
lör att tala i en konkret bild — det är ingen konst,
innebär ingen synnerlig maktfullkomlighet, att man
kan upprätthålla sitt eget själv, när man icke med
någonting annat har att skaffa och således icke
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
