Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - II. Om sann självständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
ej; och det är för mig såsom sådan också nödvändigt,
att jag får det, emedan min njutning i annat fall icke
blir den största. Det är således genom att taga mig
själv i två olika bemärkelser, som jag på det nämnda
sättet kan få en frånvaro av nödvändighet och ändå
icke likgiltighet; men i fråga om precist en och samma
sak inträffar det alltid, att likgiltighet är förhanden,
i den mån nödvändighet saknas.
Detta är ju också en naturlig sak. Det starkaste
band mellan två är nödvändighetens, ty det är det
enda, som icke blott icke slites, utan som icke ens kan
slitas; men är nödvändighet i sambandet icke
förhanden, så är detta precist detsamma som att detta
band kan upplösas; men i den punkt där bandet brister
äger också likgiltighet rum, vilket sefiare med en
bild kan uttryckas så, att, när ett band, som
sammanbinder tvenne, brister itu, så att bristandet sker i själva
bandet, så är det alltid någon del av bandet, som
därigenom blir jämnt tudelad, och denna del tillhör
då lika mycket och lika litet de båda sammanbundna,
eftersom det måste ge hälften åt var.
Här kunna vi då inse, att eftersom all likgiltighet
innebär en brist i självständigheten, och eftersom
varje frånvaro av nödvändighet innebär likgiltighet, så
innebär varje frånvaro av nödvändighet också en brist
i självständigheten; och varhelst självständigheten skall
vara fulländad, måste det också finnas nödvändighet.
Nu är det en bekant sak, att det finnes två slag
av nödvändighet, den ena villkorlig och den andra
ovillkorlig; den villkorliga nödvändigheten är uttryckt
i följande formel: om A är, så är B; det är nödvändigt,
ifall A är, att också B är; men det är här lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
