- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
114

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - II. Om sann självständighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

B vara. Detta sista innebär, att jag gör mig viss därom,
att jag skall vara, utan villkor, således att jag är
med ovillkorlig nödvändighet. Med ovillkorlig
nödvändighet är imellertid icke mitt empiriska Jag såsom
blott sådant utan endast mitt väsentliga Jag, ty endast
det Jaget äger fulländad självständighet. Alltså måste
det alltid inträffa, att i varje fall, då det empiriska
Jagets subjektiva visshet om, att B av detsamma är
i ett visst avseende ett troget uttryck, icke
sammanfaller med det väsentliga Jagets visshet i samma
avseende, så är det subjektiva Jagets visshet falsk, icke
nödvändigt i det avseendet, att B är det adekvata
uttrycket av samma Jag — det kan verkligen förhålla
sig så — men i det avseendet, att det empiriska Jaget
i detta fall skulle äga ovillkorlig giltighet eller kunna
insätta en ovillkorlig nödvändighet, vilket det såsom
blott sådant aldrig kan. I just detta misstag består det
onda viljandet: subjektets egen visshet om den
fulländade självständigheten hos sig självt i ett fall där
det icke kan vara självständigt och där det ändå
avgör, vad som av detsamma nödvändigt kräves. Det
onda viljandet är så en skenbar självständighet, med
vilken subjektet bedrager sig självt. Det goda viljandet
däremot är förhanden då, när det empiriska Jaget med
subjektiv visshet fattar B såsom av sig fordrat, och
tillika åt denna fordran ger ovillkorlig nödvändighet,
och dessutom i det ifrågavarande avseendet ställer
sig på det väsentliga Jagets ståndpunkt, varigenom
den ovillkorliga nödvändigheten eller självständigheten
verkligen är förhanden.

Överflytta vi nu detta, som vi lärt angående det
empiriska Jagets viljande, på det väsentliga Jaget,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free