- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
175

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de hedniska religionsformerna (1878)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM DE HEDNISKA RELIGIONSFORMERNA

175

ningsarbete enligt hans egna förutsättningar måste
betyda. Då utsiinger han, såsom Oidipus, i stum
förtvivlan sina ögon, att han icke måtte se sin egen
skam, och drager biltog bort från sitt rike. Det
filosofiska språk, med vilket den helleniske anden
tillkännagav, att han frivilligt nedlagt spiran och utstungit
sina båda ögon, hade denna lydelse: »människan kan
ingenting veta, icke ens det, att hon ingenting vet». Och
det var denne samme ande, som första gången hade
lärt den hedniska världen att se med mänskliga ögon,
att veta, vad ett vetande betydde. Vilken gripande
världsironi! Och dock är sagan ännu icke där till ända.
Historien förmäler, att Oidipus’ tvenne söner, Eteokles
och Polyneikes, efter honom skulle taga regementet
i arv, och att, då ingen ville vika för den andre, och
krig uppstod mellan båda, ett orakelspråk förmådde
dem båda var för sig att söka draga den gamle
landsflyktige Oidipus på sin sida, men frukten av detta
bemödande blev för bägge den gamles förbannelse,
som innehöll, att de ömsesidigt skulle döda varandra,
vilket ock skedde. Den helleniske anden är även i
dessa avseenden Oidipus’ like. Spiran över den
mänskliga kulturens värld har han lämnat åt tvenne andra
andar: den romerskthedniska och den kristnade
medeltidens. Bägge sökte taga i sin tjänst den detroniserade
hellenismen: men bägge gingo för den hjälpen under.
Hellenismen inmängde i den romerska
samhällskroppen förvekligandets upplösning, i medeltidens
kristendom åter’ skolastikens formalistiska förtorkning.
Och båda de:sa världsmakter dödade varandra: Rom
föll för den kristnade medeltidsanden; men denne
hade dess förinnan från det förra tagit i arv och på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free