Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal över Matt. 24:15—28, hållet på S:t Martins dag 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
Guds Ande vikit därifrån, blivit förgängelsens rov och
ett lockande byte för de romerska örnarne. Så skulle
då den dag komma, då förödelsens styggelse, som
Daniel talat om, skulle stå på själva den heliga
tempelgrunden. Då vore tiden inne till skyndsam flykt,
och ingen borde mena, att Herren längre skulle
beskydda sin forna helgedom: sedan den rätte iMessias
blivit förkastad, var den vorden ett öde hus, av vilket
icke skulle igenlåtas sten på sten.
Detta, var människones sons första återkomst till dem,
som först förkastat honom. Det utgjorde nu ett
förspel till världens yttersta dom. I så måtto är historien
om Jerusalems undergång ett ord till mänskligheten i
det hela. Men även varje särskilt folk, vilket just
såsom folk haft i anbud, eller till och med i besittning,
någonting av Messiasrikels välsignelser och försummat
dessa, kan i denna historia läsa såsom i eldskrift sitt
eget: Me ne, mene, tekel, upharsin. Det var
på den rikt smyckade gästabudssalens vägg som den
österländske konungen läste dessa hemlighetsfulla ord,
och följande natt vart han ihjälslagen, och en annan
undfick riket. Men icke blott konungame kunna fråssa
i gästabudssalen, så att riket glider dem ur händerna;
även folken kunna fråssa i självsvåldig
gudsförgätenhet, i stort bära våldsam hand på människones son
och ur sitt stora samfundshjärta förjaga hans bild av
lydnad för Guds vilja, av självuppoffrande
människokärlek och ödmjuk mildhet; och där så sker, där
människones son en gång varit och därifrån blivit utjagad,
dit skall han återkomma såsom en ljungeld, vilken
går ut av öster och synesa Ht intill väster
och på väggarna, av det folkets festsalar kastar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
