- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
235

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Guds förhållande till världen (1884)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM GUDS FÖRHÅLLANDE TILL VÄRLDEN ’ 235
detalj motsvara deras till honom, inedföra den
konsekvensen, att även Gud ombyter förhållanden. Nu
kunna förhållanden omöjligen ombytas utan i tiden,
enär tiden ingenting annat är än formen för sådana
ombyten: alltså kommer även Guds liv att få tiden
till form, åtminstone försåvitt det i sig inrymmer
ombyten i förhållandena; och därmed äro vi inne på en
ståndpunkt, vilken den nu gällande svenska filosofien
skulle beteckna såsom den simplaste empirism.
Nåväl, vi måste då förklara, att vi icke sky varken
konsekvensen eller namnet. Vi mena verkligen, att Gud
i varje ögonblick ombyter relationer, i den mån de
här i världen varande tingen och varelserna ombyta
sina. Endast i sådant fall kan det på allvar bliva tal
om.en Guds ända i detalj gående världsregering.
Dessutom låter det sig väl ock av erfarenheten bevisas, att
Gud ombyter förhållanden. En viss enskild person
tänkte en stund på Gud, men tänkte i en följande
stund icke på honom utan på någonting annat. Nåväl:
när den personen tänkte på Gud, stod Gud till den
personen i det förhållandet, att han av honom p
å-tänktes; när samme person icke tänkte på Gud,
häde Gud till honom det förhållandet, att han av
honom icke påtänktes. Här hade vi således tvenne
Guds förhållanden, som i tiden avlöste varandra och
icke på annat sätt kunde vara till, enär Gud själv icke
kan av en och samme person i samma ögonblick
påtänkas och icke påtänkas. Men detta, att Gud i det
ena ögonblicket påtänktes av den antagne personen,
i det andra icke, var lika verkligt, som att han i bägge
ögonblicken var allvetande, och hörde lika visst som
detta till hans fullständiga karakteristik. Har världen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free