- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
237

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Guds förhållande till världen (1884)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM GUDS FÖRHÄLLANDE TILL VÄRLDEN

237

kraft kan förverkliga det allt i varje ögonblick
omslutande världssammanhanget. För detta måste vi
tänka en oändlig kraft, vilken är Gud. Han försätter
i varje nytt ögonblick de ändliga krafterna i det slags
förhållande, som heter verklighet, och denna
verklighet är ny i varje ny tidpunkt, men krafterna äro de
samma i ständigt nya relationer, och deras identitet
är just den nödvändiga förutsättningen för
relationernas växling.

Endast så är Gud den verklige världsregenten.
Ty den sannskyldige regenten skall, i den mån han
verkligen regerar, ställa en regeringsåtgärd för varje
tilldragelse i sitt rike, varigenom denna blir infogad
i systemet av de handlingar, som leda fram till det
stora målet. Att den jordiske regenten icke kan göra
detta, utan måste inskränka sig till en generell
lagstiftning och ett allmänt övervakande, det är en
följd av hans ofullkomlighet; men denna
ofullkomlighet kan icke vidlåda världarnas konung. Hans
regerande går i minsta detalj, såsom också vår Frälsare
har lärt. De regerade varelsernas frihet, var inom
sitt område, lider därmed intet avbräck. De äro alla
krafter, som själva frambringa förhållanden eller
relationer, och dessa förhållanden hava väl Gud till
förutsättning, men icke till frambringande
orsak. De äro frambragta av de ändliga krafterna,
så att den ena verkar sitt och den andra sitt, och varje
kraft är således i det, som hon verkar, den enda
frambringande orsaken, ehuru andra krafter
därvid kunna vara föranledande. De krafter, som
äro medvetna om detta sitt oinskränkta och av
ingen annan delade orsaksförhållande, äro fria.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free