Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kosmologiska sympatier och antipatier” (1885)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSMOLOGISKA SYMPATIER OCH ANTIPATIER
241
skönja, är såsom vår närmaste granne i jämförelse
med en av de punkter han tänker på, och som ändå
bakom sig gömmer oändliga avstånd; han ber oss sätta
mikroskopet för vårt öga, och det minsta lilla grand,
vi då kunna urskilja, säger han oss vara en värld, som
i sig rymmer billioner av världsdelar, riken och
provinser, dem han alla vill lägga under sig. I detta
ligger en hunger och törst efter det oändliga, och
denna kommer tillbaka, ehuru i förminskad skala, hos
världserövraren. Det är detta, som bildar det titaniska
draget hos t. ex. en Napoleon.
Det har funnits en världserövrare, på vilken jag
gärna tänker, emedan han icke ville erövra världen åt
sig själv utan åt en annan, vilken andre förut
fullständigt hade erövrat honom själv. Denna
världserövrare var en ättling av det folk, som i alla tider
varit betänkt på att erövra världen och i viss mening
redan gjort det, det underbara judiska folket; och
mannen hette Paulus av Tarsus. Denne man räknar
jag såsom en av världens omättligaste erövrare. Han
vet det också själv. »Jag är», säger han, »pliktig» —
han menar: jag är pliktig att erövra — »både judar
och barbarer, både visa och ovisa». Detta ådagalägger
hans omättlighet. Men sin segervisshet uttrycker han
så: »allting förmår jag genom honom, som mig mäktig
gör.»
Med denne världserövrare hände två gånger
någonting egendomligt. På sin första missionsresa hade han
jämte Barnabas kommit till Lystra, och medan han där
botade en ofärdig man, blev han tagen för en Gud,
och folket ville offra åt honom; men när han
undanbad sig denna ära, förklarande sig vara en fattig syndig
16. — Wikner, / mänsklighetens livsfrågor. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
