- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
257

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kosmologiska sympatier och antipatier” (1885)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOSMOLOGISKA SYMPATIER OCH ANTIPATIER 257
andra icke egentligen hör hit annorlunda, än för så
vitt man skulle äga någon rätt att fordra, att en
in-trädesföreläsning skall vara ett program.

Däremot skulle någon kunna finna det underligt,
att jag icke såsom den yttersta vänstern i fråga om
den moderna världsuppfattningen satte den S c h
o-p e n h a u e r-H ar tm an n ska riktningen med hennes
starkt accentuerade pessimism. Är det fråga om hårda
domar, fällda över världen, då tillkommer priset visst
denna riktning, men i trots av dessa hårda domar
innebär hon, enligt mitt förmenande, i sig en bestämd
världsförgudning, enär Schopenhauers »der Wille»
och Hartmanns »das Unbewusste», vilka
upphöjas till värdighet av det absoluta, äro uppfångade
ur naturens djupa grund och tillhöra världslivets
lägsta regioner. Skall nu världen ur en så lågt stående
princip framgå, så kan hon visserligen icke bliva
synnerligen fullkomlig, men då detta i själva verket
beror på principens klenhet, så förtjänar världen mer
medlidande än klander. Också är det medlidandet,
som av Schopenhauer rekommenderas såsom en
praktisk grundstämning; men medlidandet är ju sympati.
Denna pessimism är sålunda genomträngd av en ganska
grundlig världssympati, och här torde vara för handen
någonting, som påminner om den kända regeln, att vi
aldrig äro starkare frestade till hårda ord, än när vi
bliva retade av dem vi som mest hålla av. Den
däremot, för vilken världens ofullkomlighet är produkten
av en illusion, han kan icke hava något egentligt skäl
till medlidande, åtminstone icke på annat sätt, än man
ibland kan erfara ett sådant medlidande vid åsynen av

17. — Wikner. I mänsklighetens livsfrågor. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free