Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - Tal över Matt. 24:15—28, hållet på S:t Martins dag 1883 - Sändebrev till Zoofilos angående djursjälens odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR
297
af Luther. Vid hans monument fick jag verkligen tårarne
i ögonen. Jag såg grundmurarne till det palats, der han
i April 1521 inför den tyska riksdagen uttalade sitt: ’här
står jag, och kan icke annorlunda. Gud hjelpe mig. Amen.’
Det var mig mer än alla de sköna Rhenborgarna
sammanlagda.. Att göra Guds vilja är det största och
enklaste af allt på jorden. Ett barn kan göra det, och
en verldseröfrande Napoleon orkar det icke. Du gode
Gud, huru enkel är Du icke i de dina! — ’Detta är rätt —
må sedan gå som Gud vill.’ Så skall det vara. Detta är
vår Herres och Frälsares eget sätt att tänka och göra:
Fader, som Du vill, också genom döden."
Sid. 207, rad 17 ff.: ”antingen han kommer i stormen” o. s. v.
Se 1 Konungaboken 19: 11 f.
— 207, rad 20. Citatet = Johannes’ evangelium 21: 7.
Sändeirev till Zoofilos angående djursjälens odödlighet.
Manuskriptet har ej varit mig tillgängligt. Sannolikt ej
bevarat. Tryckt första gången i Sveriges ungdom 1884, sid. 189—
194. Omtryckt i Lönbergs upplaga av I mensklighetens
lifs-frågor 2 : 179—188.
Titeln: Zoofilos — djurvän.
Sid. 208, rad 22 ff. Citatet ur Den kristliga dogmatiken
framställd af Dr. H. Martensen (Upsala 1876), sid. 177.
— 209, rad 1 ff. Citatet hämtat ur nyssnämnda bok sid. 391.
— 209, rad 22 ff. Se om Wikners uppfattning av djuren ett
brev från honom till O. v. Feilitzefi (av den 17 jan. 1884),
där det heter:
”Emellertid hyser jag, som sagdt, en stor sympati för
föreningens [en djurskyddsförenings] ädla ^dé af det skälet, att
jag hyser en sådan sympati för djuren, som med oss fröjdas
och lida och hvilkas själslif ännu är oss en så djupt beslöjad
verld. Jag har sedan min barndom hållit dem kära, ty några
exemplar af deras slägte hafva i mina barnaår varit mina
trognaste och långa tider äfven mina enda lekkamrater. När
jag ännu låg i vaggan, hade jag till vakterska en hvit katt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
