Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLATON
17
fullkomlighet i olika riktningar, men alltid i riktningar
på det naturliga såsom det nödvändiga underlaget
för all verklighet. Zevs i sin visa, rättvisa och milda,
men med yttre anordningar nog mycket sysselsatta
världsregering, Here med sin kungliga hållning, Ares,
den manlige krigaren, Apollon, den manliga
skönhetens, Afrodite, det kvinnliga behagets uppenbarelse,
Hermes, den talföre representanten för klokhet och
list vid all mänsklig eller mänskligt guddomlig
samfärdsel, Eros, den vingade kärleksguden — ingen av
dem alla skall jäva detta vittnesbörd. — Genom denna
uppfattning av det guddomliga och det mänskliga blir
Hellenens religiösa förhållande bestämt. Det
guddomliga är icke längre en abstrakt och mot det
individuella livet fientlig naturmakt, som människan måste
tjäna genom att offra sin individualitet, sin
medvetenhet och sin frihet — såsom händelsen hade varit i
de högre formerna av Asiatisk religion, de Indiska —;
är det guddomliga det idealiserade mänskliga, så nalkas
man det guddomliga just genom att utveckla det
mänskliga: de övningar, som åsyfta en dylik utveckling,
fysiska och intellektuella idrotter, få karaktären av
gudstjänstliga handlingar. Vi kunna härvid tänka på
kämpa-spelen i Olympia,, på tävlingarne vid Artemis- och
Dionysosfesterna ävensom på skaldernas övertygelse,
att de talade under inflytelsen av guddomlig inspiration.
Detta å ena sidan. Ä den andra måste vi säga,, att då
dei guddomliga blott var det idealiserade mänskliga,
fattat såsom fri och medveten anordning av naturliga
krafter, så hade Hellenen i och med det guddomliga
strängt taget icke funnit ett nytt innehåll att sätta
över det naturliga utan blott en f o r m, den av förnuftig
2. — Wikner, Platon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
