Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLATON
19
Olympiska gudasagan, icke hade bibehållit sig alldeles
orubbad intill den period av Hellenisk bildning, inom
vilken Platonismen faller. Det var väl icke längre de
gamla Titanerna, dessa de vilda naturmakternas
representanter, som hotat att storma Zevs’ Olymp,
åtminstone uppträdde de icke i samma vilda gestalt som
fordom; men skakad hade Olympen blivit, och det i
sina grundvalar. Det var en dubbel makt som hotade:
det var ett otillfredsställt religiöst behov och ett
otillfredsställt vetenskapligt. I människans religiösa behov
ligger fordran att med bibehållande av sin
individualitet få träda i vänskapligt förhållande icke blott till
ett i skiftande gestalter söndersplittrat guddomligt utan
till det guddom liga självt, samlat och koncentrerat så,
att hennes hängivande däråt icke blir hennes egen
sönderstyckning. Den Helleniska religionen
tillfredsställde nu visserligen denna fordran i ett avseende,
men icke i ett annat. Den religiösa individualiteten
blev i det avseendet bevarad, att Hellenen icke, såsom
Indiern, behövde draga sig tillbaka inom en abstrakt
och innehållslös enhet, som med livets fullhet och
rikedom hade ingenting att skaffa. Men faran hotade
från motsatt håll, den religiösa individualiteten
förlorade sig i mångfalden. Det guddomliga var förskingrat,
och Hellenen hade att samla spillrorna och hopfoga
dem så gott sig göra lät. Detta gick för sig en tid
men icke i längden. Intresset för enhet blev ej
tillfredsställt. Man började söka denna enhet. Hon fanns
ej i den olympiska gudavärlden, och någon högre
än denna mänskliga idealvärld kände man icke. Så
sökte man henne då i en lägre, naturen; man
närmade sig åter den gamla naturreligionen, och detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
