- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
74

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

PONTUS WIKNER

det finnes, människans hela liv eller omskapar det
efter sanningens urbild. Detta på det andliga och
eviga riktade, människans liv omskapande vetande var
filosofi i Platonsk mening och är oumbärligt,
eftersom det goda är oumbärligt. Alltså är filosofien
oumbärlig. Och detta var det första, som om
filosofien skulle visas, sedan det var sagt, vad hon är.

Det som därnäst skulle ådagaläggas var
möjligheten av en filosofi i den nämnda betydelsen. Huru
är det möjligt, att människan kan få ett dylikt vetande
om det eviga? Människan är ju en varelse, som födes,
uppväxer, avtager och dör; den allmänna lagen om
alltings föränderlighet synes träffa henne med samma
obevekliga stränghet som allt annat i världen: var
får hon då plats för‘det eviga? — Ja — kunde man
säga — det är sant, att människan; är förgängelsen
underkastad och hennes liv är en förbiilande flod, en
sådan där, om vilken Heraklit hade sagt, att man
i henne icke kan stiga ned två gånger, utan att hon’
andra gången är en annan än den förra; men den
floden kunde ju få beröra kusterna av det land, där
ingen växling bor, och då kunde ju! människan i
förbifarten få en eller annan utsikt av det eviga landet,
och sålunda även få vetande därom, älska det och
ställa sig så, som vore hon bestämd för det landets
ovanskliga ro. — Kunde Platon säga så?r — Nej.
Och vårföre? Därföre att vetandet enligt honom
betyder någonting vida mer än ett dylikt uppsnappande av
vyer i förbifarten. Vetandet är icke ett seende av
sanningen på avstånd utan ett ägande av sanningen på
nära håll, i själen själv. Den Delfiska inskriften hade
sagt: känn dig själv. Sokrates hadé upprepat detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free