- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
95

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

95

meningar och deras meningars dolda grunder,
upptaga deras inkast och besvara dem, och aldrig gå ett
steg vidare, innan hon gjort sig försäkrad om de
närvarandes bifall till varje punkt av det föregående:
eller, om hon i en skriftlig framställning! icke kan
fullt genomdriva detta sista, åtminstone så mycket som
möjligt därtill närma sig. Detta kan endast ske i en
sådan framställning, uti vilken livet, det mänskliga och
personliga, får spela in i högsta tillåtliga grad, och
detta sker i den dramatiska och diaiogiskå, som Platon
också begagnat. Strängt taget var den skriftliga
framställningen för Platon ett nödfallsmedel, till
under-lättnad för minnet, dels dep framställandes eget och
dels åhörarens, ävensom ett medel till deras
undervisning, som varken kunde vara lärare eller personligen
närvarande åhörare. Platon var annars en vän av det
levande ordet, och vid sin undervisning i Akademien
begagnade han sig av detta; men där den muntliga
undervisningen icke kunde åvägabringas, där fick den
skriftliga ingripa och måste då så mycket som möjligt
närma sig den förra.

Det har bland de lärda under lång tid gjort sig
gällande en åsikt, att Platon skulle hava varit i
besittning av en dubbel filosofi, en, vilken han anförtrodde
åt sina skrifter att åt eftervärlden bevaras, och en,
vilken han behöll för sig själv och sina närmaste
lärjungar. Sitt förnämsta stöd har väl denna åsikt
hämtat från den beskaffenheten hos Platons skrifter, att
åtskilliga ibland dem synas sakna ett bestämt
slutresultat, åtminstone ett positivt; det händer någon gång,
att en dialog slutar med bekännelsen om, att vi
sålunda icke veta det, som vi trodde oss veta eller som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free