- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
135

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

135

förlägga även det verkliga trädet, vilket är orimligt.
Det verkliga trädet har således något, som i fröet
alldeles icke fanns, nämligen själva verkligheten av sin
tillvaro såsom träd i motsats mot den blotta
möjligheten eller det blotta anlaget. Nu kan det väl icke
nekas, att denna verklighet hos det fullfärdiga trädet
är något, och icke någonting ringa eller för det
ifrågavarande trädet tillfälligt; det är just genom detta
något som trädet verkligen är ett träd. Varifrån har
detta något kommit? Ur fröet? Omöjligt. Det är en
regel som kvarstår orubbad, sålänge mänsklig tanke
lever, att man icke kan bringa fram en sak från ett
ställe, där den saken icke finns; men det något, som
vi kallade trädets verklighet, fanns icke i fröet: det
kan således icke heller därutur framdragas. Så måste
då verkligheten komma annorstädes ifrån.

På ett likartat sätt förhåller det sig även med
vetandet. Det föregås i den mänskliga utvecklingen av
sensationer, varseblivningar, föreställningar, meningar, och
emedan det förutsätter dessa i tiden, så liggen det
nära till hands att påstå, att det också från dem leder
sitt ursprung. Till en viss grad låter detta säga sig.
Det fanns i dem alla, försåvitt de dock voro yttringar
av mänskligt förnimmande, någonting för dem och
vetandet gemensamt, vilket följaktligen kvarstod även
då, när vetandet inträtt, och vilket, emedan det fanns
förut i sensationerna och meningarne o. s. v., kunde
sägas vara från dem till vetandet i tiden överlämnat.
Dock är detta överlämnande egentligen ett
återlämnande i tiden av det som ursprungligen och i
begreppet tillhör vetandet. För en begreppsmässig eller
till det ursprungliga återgående betraktelse måste det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free