- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
158

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158 PONTUS WIKNER

två det varande, så sägen I icke längre, att bägge
äro på lika sätt; och så bleve i bägge fallen det
varande blott ett och ej två». Vi se huru tvåfalden
och egenskapen att . vara det sanna varat icke kunna
förenas. Vill man lägga vikt vid den förra, så måste
ju de två genom någonting skilja sig från varandra
och kunna då icke bägge. vara det varande. Vill
man lägga någon vikt , vid den senare, så falla bägge
tillsammans och bliva ett.. Det är således tydligt, att
man icke kan antaga, två »det sanna varat» eller två
yttersta grunder. Och flere kan man icke antaga, ty
man kan ej antaga flere utan att också antaga två.

Det ser således ut, som om mångfalden eller
fler-heten icke skulle vara en egenskap värdig det sant
varande. Det kan ej vara mer än ett. Filosofen måste
vara monoteist, såväl som teologen. Men härmed är
för Platon frågan om enhet och mångfald ännu icke
avgjord. Det fanns i den föregående filosofiska
utvecklingen en åsikt, för vilken Platon överhuvud
betygar sin synnerliga aktning; men tillfredsställd med
den åsikten var han. icke. Det var en åsikt om det sanna
varat, att det icke allenast i den mening är ett, att
det sanna varat ej får ha jämte sig ett annat, som också
vore det sanna varat, utan i den mening att det icke
ens uti och inom sig får äga en mångfald, det har
med mångfalden ingenting att skaffa, mångfalden har
i det sanna varat ingen del och finns således, strängt
taget, icke till. Vi igenkänna i denna åsikt Eleatismen.
Månne Eleatismen hade rätt?

Nej, säger Platon. Denna åsikt är ohållbar. Hon
råkar i motsägelse med sig själv. Motsägelsen ligger
däri, att hon å ena sidan försäkrar, att det sant varande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free