Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PtAtON
177
i.rummet eller i tiden, Utan, att man reflekterar därpå,
att han är en dylik rörande och harmoniskt bildande
kraft, så är han den i världen inneboende mate^
mat is ka principen, .vilken gör, att allting där kan
behandlas efter måttstocken av tal och figur. Ävèn
denna senare fattning av idéen såsom den i världen,
ingående matematiska tanken är av Platon begagnad
och framhållen, och vid tillfällen då sådant sker, får
hans framställning ett starkt släkttycke med
Pyta-goreismen. De tre nu nämnda ställningar, vilka enligt
Platon det ideella elementet kan intaga i eller i
förhållande till världen, nämligen såsom släkt- och
artbegrepp, såsom v ä r 1 d s s j ä I och såsom
matematisk tanke, häva hos följande systemer
återkommit och trätt i förgrunden: den första hos
Aristo-teles, den andra hos Stoikerna, den tredje hos Gamla
Akademien.
Vi hava nu sett, vilka de två elementer äro, som
enligt Platon i världen ingå, och huru det ideella där
förhåller sig till det icke-ideella. Varifrån nu det förra
elementet kommer, det är klart: det kommer ifrån,
eller det är, idévärlden. Men det icke-ideella elementet,
varifrån kommer det? Då det är den rena
negativite-ten eller det tomma intet, så kunde man väl därpå
svara, att det kommer ingenstädésifrån; men huru
låter det sig i världen förena med idéen eller den
positiva principen? Eftersom det är ett faktum, ätt de
äro förenade, var ligger grunden för denna förening?
I den positiva principen ligger han icke: idéen är allt,
och allt utesluter intet;’ i den negativa principen ligger
han icke: denna är det väsénlösa intet, och intet
utesluter något. Var ligger han då? Den nyare filosofien
12. — Wikner, Platon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
