- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
179

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

179

åstadkommit det naturenligt skönaste och bästa verk.
Så måste man alltså förnuftigtvis påstå, att denna
världen genom Quds försyn i sanning är vorden ett
besjälat och förnuftbegåvat levande väsen.»

Huru Platon närmare beskriver världsbildningens
process; huru han bestämmer de kroppsliga
grund-elementerna och ’återför deras väsentliga åtskillnad
till geometriska bestämningar — så att eldens
grundform är tetraedern, luftens oktaedern, vattnets
ikose-dern, jordens kuben (antaganden lånade från
Pyta-goreern Filolaos) —; huru han låter hela den
synbara världen gestalta sig till en ofantlig sfär, vilken
sönderfaller i tvenne områden, fixstjärnhimmelen och
planethimmelen; huru han låter jorden själv
stillastående intaga centrum i hela universum, omgiven av
solen, månen och planeterna, vilka tillsammans med
den ytterst liggande fixstjärnhimmelen varje dag välva
sig omkring jorden från öster till väster, under det att
de, jämte denna rörelse i det hela, var för sig hava en
motsatt rörelse från väster till öster, vilken dock’aldrig
är så hastig, att han upphäver den förra: allt detta
kunde vara intressant nog att erinra sig, om tiden
sådant medgåve. Då detta icke är händelsen, så måste
vi nöja oss med det sagda.

Till läran om det blivande hörer också läran om
människan, försåvitt som även hon är ett växling och
förändring underkastat väsen. Människan är
förnuft-begåvad och, ehuru i detta livet vid stoftet bunden,
dock till sin själ odödlig. I själen urskiljer Platon
trenne förmögenheter eller delar: den förnuftiga
förmågan eller tänkandet, den sinnliga begärförmågan
och en förmedlande del, som saknar den förras
klar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free