Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - I. Om den religiösa tron. Ur psykologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN RELIGIÖSA TRON
39
het i förnimmandet utesluter nödvändigt all ovillkorlig
visshet: endast i det, som på mig beror, kan jag
själv gå i borgen för det, som jag uträttar, och i
den ovillkorliga vissheten måste jag själv för mig
själv kunna gå i borgen för riktigheten av min
uppfattning; behöver jag invänta någon annans borgen,
som icke är inneburen i min egen, så blir min
ställning genast villkorlig, lika visst som hon blir
beroende, och min visshet likaså. Men självständig i
min visshetshandling kan jag icke vara, om icke det,
som denna visshetshandling för sin giltighet
förutsätter, är givet ej blott i och för denna
visshetshandling, i vilket fall det av mig på ett passivt
(d. v. s. osjälvständigt) sätt kunde vara mbttaget, utan
även i och med och u r denna visshetshandling, i
vilket fall jag ger mig själv allt det, som jag för
denna handling behöver, och dymedelst bevarar min
självständighet.
Härvid är nu imellertid väl att märka, att denna
självständighet i visshetshandlingen icke behöver vara
förhanden i annat avseende än i det, vari jag för
tillfället skall vara ovillkorligt viss. Det, i avseende
varpå jag skall vara ovillkorligt viss, är alltid endast
verkligheten av det eller det; vårföre det också
endast är i avseende på den sakens verklighet som jag
skall förhålla mig fullkomligt självständigt, och det
är endast denna verklighet, som behöver vara given
i och med min självständiga visshetshandling. Men
sakens verklighet är en egenskap hos saken själv
och hos alla sakens egenskaper, och denna egenskap
uttömmer aldrig fullständigt sakens väsen; vadan det
icke är detsamma att säga, att jag genom min viss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
