Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några inlägg i religiösa frågor - Inlägg rörande den kristologiska frågan (1867)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KRISTOLOGISKA FRAGAN 167
ända till individualitetens spets, så stannar hon inom
det absoluta, och människan är då blott in abstrakto
med Gud försonad. Men det är icke detta hon vill.
Hon vill en försoning, som utan att döda griper själva
mänsklighetens hjärtpunkt. Jag vet icke, om denna
fordran är förmäten; jag behöver knappt göra någon
fråga om den saken, ty jag vet, att människan icke kan
låta bli att uppställa den fordran. Det är denna fordran,
mer eller mindre dunkelt fattad, som i varje
livskraftig religion frammanat gestalter ej blott av höga
människor och översvinneliga gudar utan av
guda-människor. De hava fallit dessa dubbelväsenden, det
är sant, men det har varit därföre att i ingen av
dem alla harmonien mellan det gudomliga och det
mänskliga varit fullt genomförd, och denna brist i
deras beskaffenhet illa ersatts av mångfalden. Det
fanns en religion, en mäktig religion, som
försmådde denna ersättning från mångfalden, och som
mindre än andra behövde den ersättningen. Det var
den Judiska. Tror man, att idéen om gudamänsklighet
för denna religion var främmande? Vad betyder då
denna anklagelse för antropomorfism, som i fråga just
om denna religion blivit en vana? Även judendomen
rörde sig kring idéen om det gudomligas och det
mänskligas förening i en individualitet — vartill annars
dessa avgjort mänskliga bestämningar, som hos Jehova
så ofta spåras jämte de avgjort gudomliga? — men fullt
individuell blev föreningen aldrig, och därföre blev
också aldrig inom den religionen försoningen fullt
individuell utan fick alltid en hållning av abstrakthet,
som inom det individuella lämnade rum för
tillfälligheter, vilka väl kunde symboliskt förebilda, ej själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
