Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några inlägg i religiösa frågor - Några tankar om försoningen (1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
NÅGRA INLÄGG I RELIGIÖSA FRÅGOR
utan att äga vidsträckta studier och utan att jag haft
tid att i tanken grundligt bearbeta mitt ämne, icke ens
så mycket, att jag för mig på förhand kunnat
uppgöra något schema över föreläsningens gång. Skälet
vårföre jag i alla fall valt ett så högt och ett så
djupgående ämne, är det, att jag trodde det mina åhörare
heldre ville se ett stort och intressant ämne berört än
ett litet, obetydligt ämne fullständigare uttömt. —
Det ämne, som föresvävar mig, är det, som man kallar
försoning. Jag ämnar, som sagt, icke lägga an på någon
uttömmande behandling av detta stora ämne; jag ämnar
blott orda därom, anknyta till detsamma några tankar,
kanske alla tänkta förut, men som ändå möjligen med
intresse skulle kunna tänkas en gång till. Att själva
ämnet är intressant nog, därom kan ej bliva mer än
en mening. Att tala om försoning, det är att tala om
något människan närgående. Tänker jag i detta fall
på mig själv, så finner jag, att, när jag icke blott
flyktigt uttalar detta ord utan vid detsamma dröjer med
min tanke, det tänkta föremålet rycker mig allt
närmare på livet, så att jag slutligen känner detsamma röra
sig i hjärtats eget djup. Jag känner få begrepp, som
med en sådan hastighet omsätta sig i de mera konkreta
livsyttringarna av glada eller sorgsna känslor, av sköna
eller sörjande minnen, av innerliga önskningar och
förhoppningar, av ansatser i vilja och handling, med ett
ord så hastigt sätta alla själens förmågor i rörelse,
som just detta begreppet försoning. Vore min själ idel
harmoni, så skulle troligen många tankar tilltala henne
på ett mera oemotståndligt sätt än denna; hon skulle
då vida mer tilltalas av det, som om ingen disharmoni
påminner t ex. en existens, som inga gränser äger, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
