- Project Runeberg -  Skrifter / 6. Uppsatser i religiösa ämnen, jämte några tillägg i religiösa frågor /
175

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några inlägg i religiösa frågor - Några tankar om försoningen (1868)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA TANKAR OM FÖRSONINGEN

175

handlingar eller genom överdådiga handlingar
åsamkade sig en skuld, där krävde historiens gång en
försoning, och kunde den på annat sätt ej vinnas, så
plägade den vinnas genom det skuldbelastade folkets
egen undergång. Ja försoningens idé är en stor, en
mäktig idé. Men därom är icke här nödigt att tala. Det
finns ingen ibland oss, som det betvivlar. I stället
torde det vara på sin plats något närmare betrakta
denna idé för att tillse, vilka elementer hon innehåller.

Så mycket kunna vi genast. förstå, att försoning
förutsätter ett begånget fel och endast finnes till i
sammanhang med detta. Ingen försoning utan att man
har något att försona. Och detta, som skall försonas,
kan icke vara något gott, utan det måste vara
någonting ont. Goda handlingar kunna möjligen vara
försonande, men försåvitt de verkligen äro goda, behöva
de icke själva försoning.

Det kan nu medgivas, att försoningen kan tagas i
vidsträcktare och inskränktare betydelser, och allt efter
som den ena eller den andra göres gällande, kan
försoningen avse företeelser av det ena eller det andra
slaget, vidsträcktare eller inskränktare. I alla
händelser är det säkert, att ingen annan tilldragelse
behöver försoning än den, vilken innebär något, som
icke borde hava varit på det sättet. Så snart detta är
händelsen, kan det bliva fråga om att det behöves en
försoning, ehuru i en ännu mycket vidsträckt betydelse.
Så skulle det kunna hända, att en lantmans kreatur,
utan något hans eget förvållande, gjorde ohägnad på
grannens ägor, och lantmannen skulle då möjligen
känna sig förbunden att försona denna händelse genom
någon ersättning åt sin granne för den förlust han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:49:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/6/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free