Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET.
Till dig vill jag således tala, och jag vill tala till
dig såsom till en vän. Jag vågar detta, ty jag vet,
att du har mig kär och gärna ser, att jag förtror mig
åt dig. Ingenting i världen är mig säkrare än detta.
Det är mig så visst som min egen tillvaro; ty i
sanning, det liv jag skulle föra, om detta icke vore sant,
vore icke värt att kallas ett liv, och det Jag, som vore
från dig och din kärlek lösslitet, det ville jag bedja
Gud bevara mig ifrån att någonsin kunna igenkänna
såsom mitt. Du har ock en gång varit en människa
såsom jag och mina bröder; och då du varit frestad i
allting likasom vi, så har du väl även haft de tankens
frestelser, för vilka vi äro utsatta, och de spörsmål,
som i en människosjäl kunna uppstå, äro sålunda icke
främmande för dig. Och då du varit frestad i allting
utan synd, så är du fri från den skärpa och bitterhet,
som ej sällan utmärker dem, vilka varit frestade och
i frestelsen fallit, ehuru de sedermera blivit
upprättade. Genom svaghet i sin tro och därmed följande
brist i synförmågan skilja de ej tillräckligt mellan
frestelsen och den frestade, och när de då skola avvisa
frestelsen, händer det dem ej sällan, att de även
avvisa den frestade. Detta kan ej hända dig, ty med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
