- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
30

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON

han till mig, men då förvirrade sig också och
förvredos hans drag, såsom bilden av en upprörd vattenyta,
och han återfick icke sin ursprungliga gestalt förr,
än han åter hade dragit sig tillbaka i djupet. Så var
det mig omöjligt att nå det ideala utan att förstöra
och grumla det. Och om det ock hade varit mig
möjligt att nå det, så hade det ju sammanfallit med
mig själv, och jag hade då åter varit allena. Men att
vara allena, det är något, varmed intet levande
väsen uthärdar, icke ens han, som är allt vad han är
genom sig själv, ty till allt, vad han genom sig själv
är, hörer också det att vara alla andeväsendens älskande
Fader. Då, när jag kände mig hotad av Narkissos
slutliga öde, kastade jag en sista blick på den idealiska
bilden, för att i min själ rätt livligt inprägla hans drag,
och lämnade så källan för att se mig om i världen,
om icke tilläventyrs bland hennes verkliga och
handgripliga gestalter funnes någon enda, vars drag påminde
om dem, jag sett i källan. Lyckades jag finna ett
sådant anlete, då ville jag så länge betrakta detsamma,
tills det drag för drag hade sammansmält med det,
som ännu i ovansklig skönhet hägrade för min andes
syn. Det kunde nu icke ske utan med fantasiens
tillhjälp, och det mödosamt tillkämpade resultatet var
i alla fall icke annat än en synvilla; men här hade jag
dock framför mig en verklig människa med kött och
blod, som minst av allt lopp fara att sammansmälta
med mig och därigenom ånyo lämna mig allena. Vad
här var diktat eller drömt var icke den verkliga
människan utan den verkliga människans idealitet. Om nu
idealiteten var en synvilla, så var det i alla fall en
synvilla, som gjorde mig lycklig; och vad är för övrigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free