- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
32

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON

människovännen, då hade du aldrig blivit en Frälsare
för mig. Av det veka och smekande har livet givit
mig mer, än som varit mig nyttigt, ja till och med
mer, än jag begärt, ehuru jag ofta begärt min ofärd.
Det starka och tuktande och upprättande var det,
som jag, jämte mildheten, behövde; och allt detta fann
jag hos dig. Mot ingenting annat har du varit så
sträng som mot lögnaktigheten och det falska skenet,
ty ingen annan synd röjer så otvetydigt sitt ursprung
från lögnens fader. Och min själ har du djupt träffat
med det gissel, vilket du höjer mot varje lögnare,
även då när han enligt sitt eget förmenande med en
avvikelse från sanningen tror sig kunna tjäna en
medmänniska. Skulle du då icke trofast tukta mig även
för det, att jag i avsikt att göra mig själv lycklig
bedrog mig själv och med min fantasi inskapade hela
ditt rikes härlighet där, varest av denna härlighet i
verkligheten funnos blott några få spridda drag? I
sanning, du har icke skonat mig, och nu efteråt tackar
jag dig uppriktigt även för detta såsom för ett det
tydligaste prov av din kärlek. Nästan
himmelsstor-mande var den kraftansträngning, med vilken jag i
jordelivets små former sökte intvinga idealitetens
oändliga rikedom. Du straffade mig med att låta saken
hava sin gång, enligt de ovanskliga lagar din Fader
stiftat; och så togo de naturliga proportionerna ut sin
rätt, och de små formerna sprängdes. Skärvor av
spillrade ideal betecknade den väg jag gått; de lågo
spridda för min fot, och jag blev tvungen att trampa
under mina fotter sådant, som en gång varit föremål
för min tillbedjan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free