Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON
vilja. Mycket har jag således syndat emot dig och
våldfört mig på anden i ditt evangelium, när jag
pan-teistiskt nedbröt skrankorna mellan det, som aldrig kan
och får förblandas. Men visserligen handlade jag här
i fåkunnighet och märkte icke, att jag stod dig emot.
Tvärtom började jag tro, att nu först öppnade sig för
mig en väg till dig, som så länge varit mig berövad. Ty
förhöll det sig verkligen så, att all personlig åtskillnad
tillhörde den fenomenella världen, och att Gud på sin
egen och evighetens ståndpunkt var det enda, som
fanns; då hade jag i varje person, som mötte mig i
livet, funnit en förklädd Gud, som också gärna med
detta sitt rätta namn kunde benämnas, i synnerhet om
förklädnaden befanns mera genomskinlig än vanligt.
Men hos ingen hade detta i högre grad varit händelsen
än hos dig, och därföre kunde ingen människa med
så stor rätt göra anspråk på gudomlig värdighet som
du. På sådant vis hade jag ju fått dig tillbaka, nästan
som i min ungdoms lyckliga dagar. Men det var dock
en skillnad mellan nu och då. Då var du min förtrogne
vän, som vandrade med mig på vägar och stigar, såg
mina tankar och talade till mig om dem, och lovade,
att såsom du här stod vid min sida i frestelsens,
nödens och glädjens stunder, så ville du även följa mig
genom skuggorna av dödens natt, och när jag en gång
ställdes inför din Faders ansikte, skulle du även då
stå vid min sida, så att jag verkligen kunde se och
förnimma, att jag hade dig med. Nu var det icke
alldeles så. Visserligen var du mig nära, ja så nära,
som jag var nära mig själv, ty det var endast tidens
och ändlighetens bländverk, som skilde oss åt; men just
därav följde, att ju mera jag med dig nalkades Fadren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
