Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON
blivit framställd annorlunda, än han är i sig själv, och
sålunda förfalskad. Du, min Herre Jesus, har
uppenbarat din Fader såsom helig och kärleksfull, och detta
är egenskaper som han verkligen äger, som uttrycka
hans väsen, och som han visserligen äger i sig själv.
Men den helige och kärleksfulle är ingalunda till sin
natur någonting fördolt och tillbakadraget, utan är i
sanning någonting, som gör sig kännbart dels såsom
fordrande, dels såsom givande. Häremot strida väl
icke sådana utsagor som dessa, att »ingen haver
någonsin sett Gud», eller att »Gud bor i ett ljus, som
ingen tillkomma kan»; ty såvida därmed icke skall
vara sagt någonting, som vederlägges av andra skriftens
utsagor, kan därmed icke vara menat annat, än att
ingen fullständigt fattar Guds väsende, icke att detta
väsende till sin natur skulle vara någonting fördolt
eller ofattligt. Må jag akta mig, när jag med min
svaga synförmåga skådar in i din Faders väsen och
finner, att där förekommer en gräns, på vars andra
sida jag ingenting klart urskiljer, att då överflytta
dunkelheten i min synförmåga på Guds eget väsen och
så med en av våra store filosofer påstå, att där finns
en »dunkel grund» i Gud själv. Snillrik må
visserligen denna tanke vara, och såsom ett lyckligt fynd
må han anses av den, som i sin förvåning över allt
det mörker, vilket likt breda slagskuggor lagt sig över
världen och människolivet, letar efter det skuggande
och nu tror sig finna detsamma redan i Guds eget
väsen. Mera älskar jag då att tänka med din apostel:
»Gud är ett ljus, och intet mörker är i honom». Och
jag tycker mig förstå, att en dylik benägenhet att låta
Fadren hel och hållen eller till någon del av sin natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
