Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
Jag skänker därföre min stora sympati åt det
åskådningssätt, enligt vilket du är icke blott en lärare
och en förebild, utan även en konung och en
överstepräst, som offrat dig själv till en försoning för mina
och hela världens synder. Jag skänker under vissa
förutsättningar min sympati åt detta åskådningssätt
även då, när det läres, att du blivit ställd i mitt och
alla andra syndares ställe, så att du led vad vi bort
lida och gjorde vad vi bort uträtta. Jag förstår
nämligen, att den sanning, vilken en sådan lära åsyftar
att fasthålla, är den dubbla, att varken min synd
eller den genom dig beredda frälsningen är att fatta på
ett så ytligt vis, att den förra i anseende till all sin
ondska och förbannelse blott genom mig själv skulle kunna
borttagas eller den senare beredas blott genom en ny
lära eller ett nytt fläckfritt föredöme. Jag har
tillräckligt erfarit syndens förfärlighet för att inse, att
den mot henne beredda hjälpen icke kan vara ringa;
och jag måste därföre fröjda mig, varje gång jag
finner en uppfattning av ditt frälsningsarbete, som icke
ger sig min av att med några små grunda mått kunna
uppmäta djupet av det arbetets innehåll. Jag erkänner,
att den vanliga försoningsläran, vilken i avseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
