Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET.
Du, som varit i allting frestad, känner också detta;
och det var just i detta, icke i dina kroppsliga marter,
som ditt svåraste lidande bestod. Ditt folks trolöshet
mot Gud och dess ringa aktgivenhet på själva anden
av den gammaltestamentliga uppenbarelsen var en
praktisk förseelse, ett viljemissbruk, som hade till
följd, att även ett teoretiskt misstag kom att inblanda
sig i den religiösa livsluft, vilken på din tid
genomströmmade folket. Detta misstag bestod däri, att man
föreställde sig, att ställningen till Gud var avgjord
genom ett jämförelsevis utvärtes förhållande, och att
Gud icke skulle avgöra saken efter den innersta viljans
beskaffenhet. Detta misstag innebar det dubbla: dels
att det i religiöst avseende icke behövdes att giva sin
innersta person åt Gud, utan att det vore nog med
någonting yttre, dels att, om också det innersta i
personen vore åt Gud givet, detta ändå icke innebure
en avgjord frälsning. Den fariseiska
egenrättfärdig-heten, den sadduceiska ytligheten, förblandningen av
det väntade messias-riket med en politisk frigörelse,
förblandningen av människostadgar med gudomliga
bud, trotsandet på härkomsten från Abraham och
föraktet för icke-judar, benägenheten att anse yttre lycka
såsom bevis på Guds vänskap och olyckan såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
