Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
Den syndens skuld, vilken icke sammanfaller
med synden själv, fann jag bestå uti den disharmoni,
vilken med synden följer, betraktad som något, vilket
borde vara annorlunda. Och ser jag på dig i denna
stund, så måste jag säga, att aldrig nådde den
disharmoni, som synden i världen infört, en sådan spets,
som nu hos dig. Jag kan icke tänka mig något mera
förvänt mot det, som borde vara. Vore du verkligen
syndaren för alla syndare, så kunde det anses billigt,
att din själ vore så söndersliten, som hon är, och att
din kropp vore så misshandlad, som han är; men nu
är du den helige och rene. »Vi lida det våra
gärningar värde äro» — sade rövaren vid din sida —
»men denne haver intet ont gjort.» Ehuru det nu
visserligen för all min rättskänsla är upprörande att
se de kroppsliga marter du utstår; att se, huru dina
händer, som städse utsträcktes till hjälp åt andra, och
dina fötter, som gingo rättfärdighetens väg, äro
fast-spikade vid ett kors; att se, huru törnekronan sargar
ditt huvud, som tänkte världsförsoningens tankar; att
höra, huru törsten bränner din tunga, från vilken
det levande och livgivande ordet i så rikt mått
tillströmmade människorna: allt detta oaktat finner jag
knappast tid och anledning att dröja vid detta, när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
