- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
127

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NITTONDE KAPITLET

127

bestämd gräns, vilken känslan icke har att tillgå.
Icke ens kärleken är till sin egentliga kärna en känsla,
ehuru jag är vand att kalla honom så, emedan han
så ofta finnes iklädd ett vidlyftigt känsloomhölje.
Kärleken i sin sanning är ej ett dunkelt och omedvetet
djup, i vilket sansen förgår mig, utan kärleken är
viljans fasta och självmedvetna böjande till en person,
och jag ser aldrig bättre och klarare, än då jag älskar
rätt. Eljest vore det ock fåfängt att vänta kärlek av
din Fader, om vilken dock din apostel sagt, att han
är kärleken, så att själva hans väsen är uttryckt i
det, att han älskar. Eljest vore det ock fåfängt att
begripa din kärlek, den du bär för människorna och
den du i dina ord och handlingar uttryckt. Denna
din kärlek är väl ock med känsla förbunden, men
känsloelementet är tillbakaträngt, så att i din kärlek
aldrig ligger något smekande, utan snarare ett tuktande;
aldrig någonting i overksamma och drömmande
stämningar upplösande, utan tvärtom någonting som
ständigt driver till krafternas koncentrering för en nitfull
verksamhet. Därav dina stränga ord till din moder,
vilken dock drevs av en så vacker känsla som en
moders naturliga oro, när hennes tolvårige son
bort-kommit vid tempelbesöket i Jerusalem; därav dina
stränga ord till Petrus, som av naturligt medlidande
ville övertala dig att skona dig själv. Sannerligen,
du är icke en känslomänniska, ehuru du utan tvivel
äger djupare och mäktigare känslor än någon annan.
Sålunda finner jag mig icke benägen och icke heller
genom dig uppmanad att åt den blotta känslan giva
en särdeles hög rang såsom uttryck för, vad en person
i sitt innersta är eller går för; när jag nämligen från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free