- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
149

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGOANDRA KAPITLET

149

denna stund med dig. Och huru skulle jag kunna
draga i tvivelsmål, att du med förfärande tydlighet
känner och förnimmer denna invärtes strid? Stridens
valplats är icke i den okänsliga, blinda och omedvetna
delen av din själ. Här är icke fråga om ett grand,
som kunde kännas ojämnt under foten, utan här, om
någonsin, är det fråga om en bjälke i ögat. Det finns
ett band mellan vilja och förstånd, vilket äger en
förfärande finkänslighet: det är det bandet, som hos dig
håller på att brista. Jag vet icke, huru många de kunna
vara, som erfarit någonting liknande det, som jag ser
att du lider; men jag vet att en och annan åtminstone
på avstånd närmat sig ett lidande av samma art. Det
finns somligt lidande, om vilket man, ifall man skulle
säga var det har sitt säte, måste säga, att det sitter
i hjärtat, emedan det där känns såsom vore man
träffad av ett styng, som gått detsamma tvärt igenom.
Detta lidande är svårt, men det är icke det värsta.
Hjärtat är då företrädesvis känslornas härd, den dunkla
grund, ur vilken de framvälla, och förnimmelsen, som
i dessa känslor är inneburen, är då en blandning av
dunkelhet och skärpa. Så ungefär torde det vara,
när man mister det käraste man äger på jorden.
Men detta lidande synes mig icke vara det värsta.
När jag lider på detta sätt, ligger ännu mitt förstånds
värld öppen och klar, och viljan, som mer än med
någon annan förmåga står i sammanhang med
förståndet, är då icke alldeles redlös, utan äger inom
själen ett stöd i förståndet. Ojämförligt värre är det,
när lidandet flyttat sin egentliga hållpunkt så, att om
jag skulle beskriva mitt tillstånd såsom det känns,
jag då skulle säga, att jag lider i själva förståndet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free