- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
164

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164 TANKAR CCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON

vid Jabboks vad och fått överhanden, emedan han
icke släppte den, med vilken han där hade att göra,
förr än han välsignade honom. Men det skedde i
morgongryningens timma, och det var blott strimman
av en morgonrodnad, som profeterade den kommande
soluppgången. Denna soluppgång är nu inne. Med
denna din tros- och segerhandling, som jag nu har för
ögonen, är en dag upprunnen, vars sol aldrig kan
gå neder. Jag kan icke tröttna att se därpå. Det är
mig, som om denna sol upprunne på nytt, varje
gång jag till henne hänvänder mitt öga. Det finns
på jorden något annat, som man säger vara alltid nytt,
ehuru det är lika gammalt som människohjärtat; och
det är kärleken, den mångfaldigt beprisade och
besjungna. Men vad är skönheten och styrkan av all
världens kärlek emot denna enda tros- och
segerhandling av dig, min Herre Kristus? I den jordiska
kärleken ligger så mycket opersonligt och så mycket av
fördold egoism. Men din handling är ren såsom en
fläcklös sol. Din vilja är lämnad alldeles allena, och
din vilja giver sig utan alla förbehåll. »Du har tagit
allt ifrån mig, min Fader, allt som kan mig fråntagas;
och jag är ändå din, och du är min!» Detta är den
sanna ovillkorliga hängivenheten; här finnes ej en
känslovrå, i vilken kan fördölja sig ett tyst, egoistiskt
villkor. Här är sannerligen en gång i tiden, som man
brukar säga, ett »rent spel». Här är icke längre
någonting tvetydigt och dunkelt. Här är en skarp
gräns uppdragen. Intill denna gräns har synden sträckt
sin synförvillande, alla heliga skrankor nedbrytande
makt. Över denna gräns går hon icke. Hon stortår
däremot med hänsynslöst raseri, men hon kommer icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free