Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGOFEMTE KAPITLET.
Likväl, min Herre och Frälsare, tror jag mig icke
rätt hava fattat den försoning, du åvägabragt, om jag
stannar vid uppfattningen av synden såsom en
sjukdom i mänsklighetens stora organism (och därmed
visserligen även i den ändliga världens system i det
hela) och betraktar din heliga vilja såsom den enda
friska ledamoten, från vilken livskraften kan reagera,
så att det friska livet återvänder även till de andra
lemmarne. Detta uppfattningssätt är visserligen riktigt
och har den fördelen, att det framhåller det organiska
livssammanhanget mellan dig och de övriga
människorna, på vilket du själv lagt så stor vikt, när du
t. ex. framställer den sköna liknelsen om vinträdet
och grenarne, vilket organiska samband även din
apostel så eftertryckligt framhållit, när han sagt dig
vara huvudet till kroppen, nämligen till församlingen.
Denna synpunkt är däremot bortfallen då, när din
försoning och den därpå grundade rättfärdiggörelsen
betraktas i analogi med en juridisk process, där den
oskyldige lider straffet i stället för den skyldige och är
rättfärdig i stället för honom. Med den uppfattningen
inträder ett godtyckets herravälde, som upphäver all
lag, och därmed även allt organiskt sammanhang. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
