Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGOSJÄTTE KAPITLET.
Jag tror, min käre Herre, att det bristfälliga, som
vidlåder bägge uppfattningarne av den genom dig
skedda försoningen, beror därpå, att man på ett
otillbörligt sätt inskränker synkretsen för sin betraktelse
inom jordelivets gränser och dymedelst även låter
sig förledas till att beräkna frukterna av din
medlareställning blott efter det, som du under ditt jordeliv
uträttade. Visserligen kunde du efter ditt sista väl
beståndna prov med all rätt utsäga ditt sköna: »det
är fullkomnat»; men detta kunde väl aldrig göra
anspråk på att betyda något annat än det, att du hade
fullbordat det verk, som din Fader dig givit hade,
att du göra skulle under din vandring här på jorden.
Detta var dock ingalunda ditt enda verk. Varje
personligt väsen äger också ett evighetsvärv att utföra,
eftersom det har en plats i evigheten att intaga. Din
plats i evigheten är nu lika litet som någon annans,
eller, om jag så hellre skulle säga, ännu mindre än
någon annans, den overksammes eller dens, som
ingenting uträttar. Men vad du uträttar, det uträttar du
alltid till din Faders ära genom att bereda de dinas
frälsning och fulländning. Inskränker man nu, vid
frälsningsverkets betraktande, synpunkten till det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
