- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
181

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGOSJÄTTE KAPITLET

181

komligt; eller ock kan jag mena det eviga och över
tidens växling upphöjda Jag, som till fullo är upptaget
i ditt och din Faders eviga liv och som därigenom är
fullkomligen rättfärdigt, rent och härligt. Genom tron,
i vars natur det just ligger, att med visshet omfatta
de eviga tingen och erkänna deras fulla verklighet,
kan det förra Jaget igenkänna sig självt eller sitt
egentliga väsen i det senare och så om sig säga:
»detta Jag, denna fullkomliga Och heliga varelse är
jag». Tron är nämligen »en viss förlåtelse på det,
som man hoppas, och intet tvivla om det man icke
ser». Tron är icke detsamma som hoppet; och det är
egentligen icke heller åt hoppet, som rättfärdigheten
varder given, utan just åt tron. Hoppet omfattar,
såsom tron, det goda och fullkomliga; men i hoppets väsen
ligger att förlägga detsamma till framtiden och således
i sig giva ett särskilt rum åt den tanken, att det n u
icke är närvarande. Hoppet sammanhåller således det
närvarande skröpliga med det tillkommande
fullkomliga, och dess förtjänst ligger i styrkan av den
visshet, varmed det fasthåller, att det senare skall vinna
segern över det förra. Tron däremot ser det
fullkomliga icke såsom något, varpå man behöver vänta,
utan såsom ett fulländat, ett som är omedelbart för
handen. Tron ser icke det stora avståndet, som
timlig-hetens skröplighet lägger emellan den troendes eget
Jag och den efterlängtade fullkomligheten. Detta vore
hos tron en brist, därest det vore trons mening och
uppgift att tillse, huru det här i livet förhåller sig i
motsats mot det eviga; men det är icke trons avsikt,
utan det synes mig vara trons mening att så införliva
den troende med Gud, att han ser allting under den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free