Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGOSJUNDE KAPITLET.
Jag föreställer mig nu, att någon kunde falla på
den tanken att göra mig förebråelser för det, att jag,
såsom det synes, klyver mitt eget Jag i tu och låter
den ena hälften falla i tiden och den andra i evigheten,
försäkrande därjämte, att mitt egentliga Jag är det
senare och icke det förra. Jag tänker, käre Herre,
att jag därpå kan svara följande. Att det finnes en
tid och därjämte en evighet, det erkänner icke allenast
var och en, som älskar dig, utan även varje
grundlig spekulation. Det erkännes också av var och en,
som blivit omvänd till tron på dig, och som blivit
förvissad om sin eviga frälsning, att han själv äger en
plats i den saliga evigheten, lika visst som, och jag kunde
väl säga: ännu vissare, än han äger en plats i
jorde-livet. Till en sådan på dig troende och om sin
salighet förvissad broder ville jag nu vända mig med detta
tilltal: »Broder» — skulle jag säga — »du tror på
det eviga livet i Kristo Jesu och gör detta alldeles
för din egen del, så att du är övertygad om, att du
själv finnes i den saliga evigheten. Detta gör du nu
alldeles rätt uti; det skulle icke vara din kallelse värdigt,
och du skulle visa din Gud och Frälsare mycken
klentrogenhet, om du icke trodde det. Nu inser du även,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
