- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
200

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON
detta skall du vara för att vara min verklige Frälsare.
Vill man nu sedan kalla en sådan varelse Gud eller
människa, eller gudamänniska, så må man därmed
göra, som man behagar, blott man icke lägger något
till eller ifrån det, som jag nyss sade att du
nödvändigt måste vara. Lägger man nu något till, så får
man, såvitt jag kan fatta saken, tvenne det absoluta.
Tager man något bort, så brister det oumbärliga
sammanhanget mellan den absolut fullkomlige och oss,
som här i världen äro syndare och vilka därföre, som
jag tycker mig känna det, icke i evigheten kunna intaga
din plats, om vi ock i evigheten kunna vara frälsta.

Men ett måste jag för min del fasthålla: du är
icke något dubbelväsende i annan mening, än var
och en är ett dubbelväsende, som, jämte det att han
får en plats i tiden, också äger en plats i evigheten.
Är du på en gång Gud och människa, så är du det
därigenom, att det mänskliga och gudomliga tagas i
sådan bemärkelse, att de till en del hava samma sfär,
och att det således inom något område kan sägas vara
detsamma att vara det ena och att vara det andra.
Detta måste jag fasthålla för min egen del, emedan
jag i dig behöver ett verkligt individuum, en enda
och odelbar person, och för min del då icke kan fatta
dig annorlunda. Men på samma gång erkänner jag
villigt, att jag icke förundrar mig över det, att mina
fäder kommit till den dubbelartade uppfattning av
dig, vid vilken de stannat. De kunde icke efterskänka
det mänskliga, eller det, varigenom du deltog i det
jordiska livet; och de kunde icke efterskänka det
gudomliga, eller det, varigenom du hade din grund
omedelbart i din Fader och utgjorde grunden till allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free