Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOANDRA KAPITLET.
Men vårföre talar jag då allt detta, som jag nu
talat, och tiger ej hellre? Framför allt: vårföre talar
jag så mycket om mig själv? — En av mina närmaste
har en gång anklagat mig för det, att jag med ett
dylikt sätt velat celebrera min egen personlighet; till
äventyrs är denna anklagelse befogad? Du Herre vet
allena, huru djupt själviskhetens och högmodets synd
kan vara rotad i ett människohjärta; och du vet även,
huru djupt hon är rotad i mitt. Jag giver mig gärna
skyldig; och i den mån en sådan skuld hos mig finnes,
beder jag dig, att du ville förlåta mig den och förtaga
de skadliga följderna och inflytelserna därav på andra.
Jag trodde dock, att jag begagnat detta personliga
framställningssätt för att, när jag talade till
människorna, lättare undvika faran att giva ett abstrakt
tanke-schema i stället för, vad jag vill giva, en
livsbild. Är nu deijna livsbild bilden av en varelse, i
vilken din ande ännu har gränslöst mycket av egoism
och fåfänga att övervinna; nåväl, käre Herre, då är
detta för dig ett ärofullt arbete att företaga och
utföra; och såsom du hitintills icke besparat mig det
tuktande lidandet, där det behövdes, så skall det väl
icke heller hädanefter utebliva. Jag hoppas i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
