- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
216

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON

medvetet drömde, när de gjorde sina gudar till
människor, eller sina människor till gudar; när de på
jordens väldiga klippberg grundade de eviges olymp,
eller från jord till himmel slogo den skimrande
bågens bro; när de, i känslan av den heliga maktens
vrede, hemburo sina blodiga eller oblodiga offer; när
tempeltjänstens mysterier buro deras sökande och
frågande fantasi uppåt; eller när deras filosofer från det
egna systemets mödosamt hoptimrade ark, såsom Noak
fordom sina duvor, sände sina spejande tankar ut för
att se till, om himmelen ännu hade klarnat över jorden
och jorden ännu hade en plats förunnad åt dem, som
icke kunde leva utan att andas himmelens luft. Ja,
nu är försoningen given; och mig återstår ingenting
mer än att därtill säga ja och amen genom att åt din
Fader och dig giva mitt hjärtas tro, min viljas innersta
tillförsikt. Ja, Herre Jesu, jag giver mig gärna åt dig,
och säger mitt ja åt detta stora försoningens faktum,
som nu hålles framför mig, och vilket var just det,
som mitt hjärta behövde; ty såsom hedendomens och
judendomens årtusenden i dunkla och trånfulla bilder
drömde om dig, så var det ock just efter dig mitt
hjärta längtade och trängtade under dessa mitt livs
nattliga väkter, då det ville omfatta Gud och
människor, jord och himmel, och ändå redan tyckte sig
hava för mycket i sig självt. Och när detta
försoningens faktum i sina stora, härliga grunddrag hålles mig
för ögonen, så att jag däri igenkänner föremålet för
min själs innersta kärlek; vårföre skulle jag då låta
uppehålla mig därav, att en och annan oegentlighet
måhända förefinnes i den målning, som blivit mig
given över detaljerna i detta stora faktum? Det vore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free