Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET.
Den, som icke älskar, han
känner icke Gud, ty Gud är kärleken,
i Joh. 4: 8.
Herre, jag känner, när jag eftersäger dessa din
apostels ord, att jag står inför en hög och mäktig
sanning. I denna sanning är mycket ljus, såsom
det ju icke annat kan vara, då denna sanning är
av dig och om dig, och- du själv är ett ljus utan
allt mörker. Men jag känner också, att genom denna
sanning öppnar sig för min tanke ett omätligt djup,
vars innandömen gömma sig för min blick i ett
heligt dunkel, såsom det ju icke annorlunda kan
vara, då ingen fullkomligt känner allt vad. i dig
är förutom din egen Ande, liksom icke heller
någon vet vad i människan är utan människans
ande. Men det dunkla, som för mitt öga ligger
bakom klarheten i den sanning, din apostel
uttalat, ter sig icke för mig såsom ett mörker utan blott
såsom ett skimmer, i vilket de olika färgerna
sammansmälta, så att jag icke kan urskilja det ena ifrån det
andra, ehuru jag nog kan veta, att hös dig, som är
ordningens Gud, ingenting är med det andra kaotiskt
sammanblandat. Och då, min Herre och Konung,
när min tanke står inför ett sådant djup, där han icke
längre kan urskilja konturerna av dithörande gestalter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
