- Project Runeberg -  Skrifter / 8. Religiösa meditationer och föredrag samt tvenne uppsatser i religiösa ämnen /
29

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»GUD ÄR KÄRLEKEN

29

därpå eller icke. Ty det nödvändiga eller oupplösliga
sambandet mellan två, det är ett verk av dig, o Herre,
och ingen knyter i samverkan med dig det bandet,
om han icke är ett barn av dig. Nödvändigheten,
som genomgår allt och sammanbinder allt, synes mig
icke vara någonting annat än själva det allmännaste
grunddraget av din vilja, som allt behärskar, och
håller allt tillsammans med allt, och ställer varje
föremål på sin plats. Det är blott vår egen svaga
synförmåga, som gör, att vi ibland i nödvändigheten
icke kunna se mera än en kall och stel grundritning
till figurer och deras sammanställning och icke märka,
huru de äro fyllda av levande färger, och att
mästarehanden röjer sig i varje det minsta streck. Du, Herre,
är allena mästaren till livets stora tavla, du tecknar
figurerna, och du ger dem liv; och finner jag på denna
tavla en bestämd gräns uppdragen, nödvändighetens
gräns, så förstår jag, att denna gräns är ett spår
av ditt finger, vilket dih vilja allena ledde. Jag
förstår, att detta ditt finger är nära även där, varest
nödvändighetens gräns omslingat tvenne föremål eller
många föremål, så att de icke kunna åtskiljas, när
jag t. ex. finner, att det goda trädet är förenat med
den goda frukten, och det onda trädet med den
onda, eller när jag finner, att orsaken drager med
sig sin verkan, och verkan icke kan vara utan sin
orsak. Du, o Herre, är den enda i sig själv oryggliga
grunden, och det vore fåfängt att vilja bygga en
byggnad av oföränderlig art på någon annan grund än
dig. När du säger: »detta skall vara så eller så», då
är det så, och kan icke vara annorlunda; men fåfängt
är det för en annan varelse att säga: detta kan icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:45:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/8/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free