Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUD ÄR KÄRLEKEN»
55
Detta, o Herre, är rättvist, och rättvisa ådagalägger
du således, både i det att du låter synden ske, och
i det att du låter henne draga lidandet med sig.
Rättvis är du i detta, sålänge ingen genom dig
tvingas att vara ond; och detta tvång är aldrig
förhanden, enär synden alltid först i den syndande själv
äger sin tillräckliga och avgörande grund, så att han
alltid är sin egen synds källa, och hade kunnat låta
bli att synda, o m han hade velat. — Men
nödvändigheten? — Nödvändigheten, menar jag, är icke
någontings källa, ty nödvändigheten är en blott form, och
en form är aldrig en källa, som frambringar något,
utan detta är alltid ett konkret och enskilt föremål.
Nödvändigheten av en sak är aldrig given, utan
därigenom att saken själv verkligen är given, och består
då endast i det sammanhang, som varje verkligt
föremål genom sin blotta verklighet måste äga med varje
annat verkligt föremål. Och om någon häremot
invänder, att det t. ex. kan vara nödvändigt, att jag
dör, ehuru det icke ännu i verkligheten inträffat, så
svarar jag, att denna nödvändighet icke är
nödvändigheten av min död n u, utan är nödvändigheten av
min död framdeles, eller är nödvändigheten därav,
att min död är ett futurum; men detta att min död är
ett futurum, det är någonting, som redan nu är
verkligt, och det är just därigenom att det är verkligt,
som det är nödvändigt, emedan det genom sin
verklighet kommit i sammanhang med annat, som är
verkligt, och som därförutan icke skulle kunna vara vad
det är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
