- Project Runeberg -  Skrifter / 8. Religiösa meditationer och föredrag samt tvenne uppsatser i religiösa ämnen /
91

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - I. ”Gud är kärleken” - 18

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»GUD ÄR KÄRLEKEN»

91

vilka denna står i sammanhang, uppkommen
därigenom att densamma av de andra krafterna i något
avseende besegras, vilket för mig naturligtvis aldrig
kunde förnimmas såsom en smärta, om jag icke i
tysthet betraktade livskraftens öde såsom mitt eget,
och sålunda med henne i någon mån förväxlade mig
själv. Men denna förväxling faller nedanför mitt eget
fria och självbestämda liv, och jag har därföre i henne
ingen egentlig skuld. Men sådana förväxlingar begås
ju av mig oupphörligen. Och1 då så är, och jag
tillika besinnar, huru allting i denna världen för mig
får en bestämd färg genom dess ställning till mig,
då kan jag ana, huru mycket oriktigt jag utan tvivel
i världen inlägger, vilket hon icke i sanning kan
anses i sig innebära. Såge jag, Fader, denna din
värld med det öga, för vilket evighetens ljus
upprunnit, då skulle hon helt visst gestalta sig mycket
annorlunda, än nu. Jag skulle då icke längre
tillskriva min självständighet åt någonting annat än mitt
i ditt eviga liv upptagna sanna och väsentliga själv
och sålunda icke heller förväxla mig själv med något
annat. Jag skulle då icke heller genom att
missförstå mig själv, missförstå även annat och åt det
i denna världen verkliga tillskriva en självständighet,
på vilken det endast därigenom kommer att göra
anspråk, att jag indrager det i min egen självföfväxling,
såsom när jag t. ex., förväxlande mig själv med
livskraften, tillskriver andra krafter i världen förmågan
att undertrycka mig själv, någonting varpå de visst
aldrig gjort något anspråk, då jag i min sanning är
fullkomligt självständig, och således av ingenting i
himmelen eller på jorden någonsin kan undertryckas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:45:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/8/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free