- Project Runeberg -  Skrifter / 8. Religiösa meditationer och föredrag samt tvenne uppsatser i religiösa ämnen /
140

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.2. Om Skriftens auktoritet (1873)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

RELIGIÖSA MEDITATIONER OCH FÖREDRAG

heller på de områdena är sanningskriteriet något annat
än allmängiltigheten eller nödvändigheten; men för
att påstå, att nödvändighet och allmängiltighet är
förhanden där, varest kanske de flestas mening är
emot mig, därtill fordras djärvhet; och för att med
berättigande göra detta påstående, därtill fordras en
hög grad av sann självständighet.

Denna omständighet, att fordran på en san n
självständighet växer i samma mån det gäller en
berättigad och närgående, ej blott de allmännaste och
abstraktaste villkoren berörande, visshet om osinnliga
ting tror jag vara grunden till behovet av
auktoritet f öreträdesvis i avseende på vår .kunskap om dessa
ting. ’Ingen ibland oss är så alldeles självständig, och
därföre när han förnimmer, huru en sann
självständighet måste ligga bakom fordran på en berättigad
visshet i de ting, om vilka här är fråga, måste han känna
ett behov att på andras självständighet stödja den
visshet, i avseende på vilken självständigheten brister
hos hbnom själv. Så är det ju redan i sinnliga mål,
att den, som för tillfället märker sig vara
skum-ögd, med rätta hellre litar på den, som han vet
hava en god syn, än han litar på vad han själv
tycker sig se. Det är visserligen icke användningen
av en fulländad självständighet om jag icke ser med
mina egna ögon, och självständigare handlar visst
den, som det kan; men mera självständig är dock
den, som, själv skumögd, anförtror sig åt den
klarsyntes ledning, i sådana fall, där hans egen
synförmåga icke räcker till, än den, som, glömmande
sin egen skumögdhet, med verkligheten förväxlar den
skumma synförmågans förvillelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:45:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/8/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free