Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.3. Det Jerusalem, som går under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET JERUSALEM, SOM GÅR UNDER
177
Då — heter det i vår text — gick Jesus sin väg
ut av templet. Detta är den märkvärdiga stund, då
den rätte översteprästen för alltid lämnar det rum,
i vilket den förebildande offertjänsten försiggått. Nu
är det förbi med det gamla förbundet. Endast två
eller tre dagar senare är det nya testamentet
stadfästat i hans eget blod.
Och hans lärjungar gingo till honom, att de skulle
låta honom se templets byggning. Herodes hade låtit
nedriva det gamla av Serubbabel uppbyggda templet
för att på dess grund uppföra ett annat vida större
och härligare. I nära femtio år hade man byggt därpå,
och ännu var det kostbara arbetet icke avslutat. De
författare, som skrivit om detta tempel, prisa det
högligen för dess skönhet. Det var byggt av vit
marmor med stenar av ofantlig storlek och reste sig
som ett berg av guld och snö. Lärjungarne äro
angelägne att fästa sin mästares uppmärksamhet på
denna sköna byggnad. En av vår kyrkas lärare har
sagt, att Jesus sannolikt ännu aldrig hade närmare
beskådat templets yttre delar, ehuru ofta han hade
varit i dess inre. Vare härmed huru som helst, det
ligger någonting mycket betecknande i denna
betraktelse utifrån, företagen i denna stund, då detta tempel
just höll på att förlora sin egentliga, inre betydelse.
Det är som ville Herren Jesus säga till templet:
hittills var du min Faders boning, nu har den levande
anden vikit ifrån dig, och du är en praktfull byggnad
allenast att utifrån beskåda, ett prov av mänsklig
konst. Ve, ve över varje byggnad, som
människohand, människotanke och människosnille uppfört,
menande sig därmed förhärliga Gud och stadfästa hans
12. — Wikner, Religiösa meditationer och föredrag m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
