Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.4. Liv genom Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIV GENOM KRISTUS
209
ormen, på vilken den dödligt sårade Israeliten såg med
hela allvaret av en blick, som letar efter liv, när döden
närmar sig. Hit hörer då, att den, som på ett rätt
sätt skall se på Sonen, han måste ock hava
kommit till erfarenhet därav, att han honom förutan är
i dödens våld, i det att syndens gift så genomträngt
hans invärtes människa, att hans egen andliga
livskraft icke mäktar göra motstånd. Först då, när han
funnit, huru varje annat botemedel är oanvändbart,
och huru den eviga döden i varje ögonblick hotar
att inbryta i hans själ, först då kan han se på Sonen
med en sådan blick, som här menas. Och om denna
blick då i Sonen igenkänner det, som denna blick
söker, och med uppgivande av allt annat fasthåller
sig vid honom, tänkande: »du äret», dig vill jag
ej släppa, då är detta tro. Det är alldeles icke sagt,
att det, som denna blick skådar, i allt är ett
begripligt uttryck av den sanningen, att här är Herren,
livets konung och dödens övervinnare; lika litet som
det efter vanligt sätt att se saken kunde vara någon
frälsning att vänta av den kopparbild, som Moses
i öknen hade uppsatt, vars utseende ju snarare
påminte om det, som var upphovet till Israeliternas
dödskval, än om en frälsare från dessa kval. I detta
avseende kan den troendes ställning vara densamma
som den botfärdige rövarens, som väl såg en frälsare,
men en frälsare, som i alla utvärtes avseenden var
i samma tillstånd som han själv, ja vars likhet med
syndare sträckte sig så djupt inåt, att han led
fördömelsekänslans djupaste kval, men i vilken han ändå
igenkände den ende, som intet ont någonsin hade
gjort, och som därföre kunde vara konung i san-
14. — Wikner, Religiösa meditationer och föredrag m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
