Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne uppsatser i religiösa ämnen (Tillägg) - Utkast till läran om försoningen (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTKAST TILL LÄRAN OM
FÖRSONINGEN.
(1877-)
1. För det första måste ständigt tagas hänsyn till
evigheten, eller fulländningstillståndet. Detta har i
allmänhet allt för litet skett, oaktat man borde veta, att
om man vill säga, vad varje sak i dess sanning är,
så bör man beskriva den icke i hennes utveckling utan i
hennes fulländning. Man bör göra detta, även när det
gäller att säga, vad Kristus är, vad människan är, och
vad förhållandet mellan dessa och Oud bör anses
rätteligen vara. Paulus (t. ex. i 1 Kor. 15 och i Efes. 1)
beskriver fulländningstillståndet dels i allmänhet så,
att Gud skall varda allt i a 11 a, dels särskilt med
avseende på Kristus så, att allt skall sammanfattas
under honom såsom under sitt huvud och han själv
underordna sig Fadren, i den mening i vilken det här
kan bli fråga om ett underordnande, nämligen ett evigt
mottagande från Fadren av makt över allt skapat. Då
det uttrycket: »Gud skall bliva allt i alla» naturligtvis
icke kan hava en alla gränser utplånande panteistisk
betydelse, vilket alldeles strider mot andan av
kristendomen i allmänhet och Pauli kristendom i synnerhet,
så kan det icke betyda något annat än det, att varje
varelse, i vad på honom ankommer, skall erkänna Gud
såsom sitt allt, d. v. s. sitt högsta goda, att sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
